Helst skulle hon vilja
att palestinierna kunde förmås att flytta till Jordanien så att Judéen och
Samarien, de bibliska namnen för Västbanken, fick vara judiska. Hon inser att
det knappast låter sig göra, så hon har en annan idé som hon själv kallar
galen: bosättningarna skulle kunna finnas kvar på Västbanken som en del av en
framtida palestinsk stat.
ja det var en galen
folkrensningsidé, den första.
den andra var en
återgångsidé
judar har nämeligen
alltid bott i det överlag arabiska Palestina, det var först med den judiska
statens skapelse och aggressiva expansion som grannsämjan gick i kras, med dess
backning så bör det finnas goda grunder att återskapa det som en gång skulle
va, d.v.s. ett arabiskt palestina med judiska, muslimska, kristna, et al,
befolkningselement
existensen av mänskliga
bosättningar är inte problemet, det är dess etatistiska emfasering
~
ockupanten Ifat Erlich,
refererad i Ormestad, Catrin, ““Det går inte att bygga fred på rivna hus””, i Sydsvenskan
19 maj 2009 s. A15.
