Tel Aviv - Habuah

ny stad, ej börda

modern, liberal, fri, skön

äska bli stadsstat

~

Multikulturell samvaro

de äldsta externafrikanska fynden av Homo sapiens åtfinns i Israel, fynden man hittat i Qafzeh och Skhūl dateras till runt 100 000 år gamla, vilket ju är äldre än många neanderthalsfynd, men det påvisar även att man i Sydvästra Asien levt koexisterande under en väldigt lång tid, först för 40 000 år sedan så var homo sapiens ensamma i regionen.

60 000 år är längre än människans hela så kallade ‘civilisationsperiod’.

~

Irans rätt till kärnvapen

Det är helt enkelt inte logiskt korrekt att risken för kärnvapenkrig ökar i takt med att antalet kärnvapenmakter ökar, i sådana fall så hade ju världen fått utstå flertalet kärnvapenattacker sedan USA destruerade Hiroshima och Nagasaki för över sextio år sedan

Risken för nukleär vedergällning ökar dock om det finns flera kärnvapenmakter, men å andra sidan så minskar även attackviljan utifall motståndaren har kärnvapen till hands. Hade t.ex. Japan haft kärnvapen som skulle nått New York, Honolulu, eller Los Angeles så hade USA troligtvis icke använt sig av sina mördarvapen.

Således, så minskar kärnvapenhotet utifall antalet kärnvapenmakter ökar, samtidigt som de avskräcker andra former av militära attacker.

Saken är ehuru den att en stat som har kärnvapen gärna arbetar för att kärnvapenspridning inte skall ske, för som historien samt logiskt förnuft visar så är det enklare att angripa en stat med kärnvapen om den angripna ej behar vapnen själv. Det ger ett enormt maktövertag, det är därför de som redan har kärnvapen kvarhåller dem egoistiskt samtidigt som de äskar förhindra alla andra att ha dem.

Så varför skulle Iran fundera på att slopa eventuella förhoppningar om att ha kärnvapen? Iran är i ett ständigt utsatt läge, inte minst i förhållande till den enda stat som visat sig villig att använda sig av kärnvapen. Under Saddam Husseins tid angreps Iran militärt av Irak i ett krig som höll på aktivt under hela åtta år, formellt sett är länderna fortfarande i krig. Framtills USA tvingades erkänna att Irak inte satt på några kärnvapen så får man anta att även Iran misstänkt potentialiteten att de haft sådana.

Idag är ju Saddam Hussein borta men istället har Iran nu fått den agitativa imperalistiska kärnvapenstaten USA inpå knutarna, en stat som även under en längre tid arbetat för ett regimskifte i Iran. Ett snäpp längre bort ligger nästa agitativa stat, Israel, vilken är en stat som inte drar sig för att bomba i andra stater även under fredstid när de trott sig känna till att bomboffret haft kärnreaktorer, Israel och Iran är inte heller speciellt goda vänner som vets. Även Israel är en kärnvapenbestyckad stat.

På andra sidan Iran ser läget inte särledes bättre ut, där finns den oroliga staten Afghanistan och sedan den instabila kärnvapenstaten Pakistan. Skulle t.ex. talibanerna få tag i makten i Pakistan – ett inte helt osannolikt scenario – så är det en mardröm för Iran då Teheran ständigt motarbetat talibanerna. De är bittra fiender.

Iran kan således sägas ha fullt behov av att ha kärnvapen, åtminstone lika mycket som dagens kärnvapenmakter har och tillåts inte Iran ha kärnvapen kanske heller inte dagens kärnvapenmakter har någon raison d’être, särledes när de de facto utgör ett direkt hot mot Iran och dess befolkning, i sin utsatta icke-nukleära situation.

Det finns en stor skillnad emellan Iran och de ovan nämnda kärnvapenstaterna USA och Israel som är väl värd att nämna specifikt, den att Iran aldrig initierat ett militärt angrepp mot andra stater.

~