Framstegstanken

Framstegstänkandet anses ofta kräva en linjär tidsuppfattning.

En linjär tidsuppfattning finns i både judendomen såsom efterföljaren kristendomen. Många menar felaktigt att linjarismen har sin grund just i kristendomen, hvilket ju för det första är ett konstigt antagande då den så klart finns i även judendomen. Men det är det vanliga felaktiga antagande eurocentriska tänkare ofta begår, fastän ens kristendomen är en orientalisk religion.

För övrigt så är både framstegs- samt framtidstänkandet klart utläsbart via enkel analys utav handlingen i Gilgameshtexten, världens äldsta större litterära text som behandlar påstådda verkliga händelser.

Den nu avlidne sociologen, verksam inom genusvetenskap, Karen Davies menade att den linjära tidsupp­fattningen är någonting som skapats av makten, till skillnad från en äldre form utav rundgångstänkande, som då skulle härröra från t.ex. bönderna och deras beroende av årstiderna som går runt och runt i likhet med till exempel vår icke-digitala klocka. Hon menade också att linjarismen i tidsuppfattningen antagligen skulle kunna knytas till vårt linjära skriftsystem.

Nu är det så att det finns många olika skriftsystem i världen och har så även funnits i historisk tid, historisk tid anses förövrigt börja när skriften uppfanns - allt därinnan anses vara förhistoria, därmed icke sagt förmodern.

För några näraliggande exempel, som alla är besläktade, så kan man åberopa att før exempel semitisk skrift går från höger till vänster, den grekiska utvecklingen utav den semitiska skriften blev att man från början skrev från höger till vänster och ibland i arkaisk tid använde man sig av metoden boustrophedón eller som oxen plöjer (d.v.s. först det ena sedan det andra hållet) för att sist gå över till vänster-högersystemet som vi även har efter latinets inflytande.

Etruskerna, som tog sitt alfabet från grekerna, använde också de tre olika systemen men övergick till det sist­nämnda genom, antagligen, latinarnas inflytande. Runorna, som antagligen kom från de av etruskerna besläktade folket räterna skrevs vanligtvis också från vänster till höger men i arka­iska skrifter finns också inslag av höger-vänster.

Slutligen så har sanskriten en ganska intressant skriftordning, dels så skriver man vänster-höger som latinets skrift men man skriver också ihop vissa ord som ofta skall läsas uppifrån och ned. Detta hoppiga system sker i ett och samma ord, och kan illustreras såsom med hjälp av linjer där en linje får representera en stavelse och kan se ut så här: ---º--- där man alltså läser först vänster-höger, sedan uppifrån-ned, för att återigen byta till vänster-höger. Dessa uppifrån och ned kan vara varsom helst i ordet och också vara efter varandra, så det kan bli riktigt hoppigt. I medelminoisk tid (ca. 1500 f.kr.) skrevs även en skrift på Kreta med en spiraliserande skrift vilket kan vara intressant ur denna synvinkel.

Som påpekades så skrivs semitiska från höger till vänster hvilket givetvis är precis lika linjärt som det här använda systemet fast det är från andra hållet och det har väl ingen betydelse för en linjär tidsuppfattning, även om vissa demagoger kanske skulle använda det som argument för viss antydan om bakåtsträvighet.

Men frågan blir då kring de som använde sig av de diversata systemen, exempelvis greker, etrusker, og som använt olika i olika tider - havo de ändrat och sammanblandat olika tidsuppfattningssystem under några futtiga år och även stundom använt sig av olika tidsuppfattningar om man då utgår från skriftsystemet? Och sedan har vi sanskriten och dess devanagari-skrift - hvilken tidsuppfattning har de?

Att hava ett tvådelat system som sanskriten torde i så fall vara kanske den bästa lösningen för tiden är sannolikt två­delad och jag tror att detta har stått klart för de flesta civilisationer i historien, att man ser tiden som linjär visar exempelvis redan Gilgamesh, og att tiden går runt vet alla bönder men även givetvis jägare, och alla människor som lever - om man skall ägna sig åt generalisering lite.

Tiden går dels runt, dygnen går runt i oändlighet även om vissa modifikationer skes på vägen, årstiderna går också runt - båda dessa system går runt, d.v.s. de återkommer, men gör det på lite olika sätt på olika delar av jorden, de levande norr om polcirklen kan ju ha talat om den ljusa årstiden och den mörka, och mellantingen, där tiden inte alltid är densamma som på övrig plats, d.v.s. dygnet kan vara ljust dygnet runt hvilket gör att den naturliga dygnsrundgången inte klart gäller under dessa två årstider men däremot så gäller den andra rundgången - d.v.s. årstids­rundgången. Att dygn samt årstiders rundgång hava sina naturliga förklaringar havom vi i senare tider kunnat påvisas med hjälp av jordens rörelser.

Tiden går også framåt i ett linjaristiskt system, eller cirkellinjaristiskt system (men det har mindre betydelse för det är framåt det också), detta visste Gilgamesh och han ville fortsätta gå framåt även om den naturliga livscyklen sade annat.

De fornindiska termerna för öst et väst betyder samtidigt ‘framför’ og ‘bakom’ pekandes på en linjarism, nordmännens Hel auk hellasernas Hades lågo båð i nord, det germanska ordet för ‘nord’ är kognat med umbriskans nertru ‘vänster(hand)’ samt till hellasiskans nérteros ‘tillhörande undrevärlden’. I Ultima Thule vi bor.

Buddhismen, bland annat, kunne tagas i anspråk utav vissa för att man mena att man ser livet som en cyklisk företeelse, med dess reinkarnation, men om man vidgar det så är det icke frågan om ett slutet cykliskt system utan mer utav ett linjaristiskt, eller hellre ett cirkellinjaristiskt, då man gör rundgången genom olika liv men meningen med detta är att man skall gå framåt og ej runt, ock absolut icke bakåt, för att slutligen hamna där man icke behöver alls gå runt mer, d.v.s. slutmålet som ligger enligt linjärismens lag i ändan på cirkellinjen.

Den protoindoeurope­iska roten *bheu- ‘att vara, existera, växa’ anspelar också på detta linjaristiska system, det växande systemet, och antagligen så havom vi genom den suffixerade formen *bhu-tu- erhålligt genom latinet ordet futurus - i den zoroastriska demoninnevärlden fanns en Bušyansta, ‘Framtiden’ d.v.s. ‘Vad som sker sker’. Denna fördärvade det vardagliga framsteget genom att se till att folk sov för länge, märk väl att det var en demoninna, d.v.s. ett bibehållande utav ett cirkellinjariskt sovande i en slumrigt diffus drömvärld, framtills vakning ändå sker. Bušyansta, de linjaristiska arbetsgivarnas omen, en demoninna i var mans dröm.

Nej, tesen om att uppfattningen om tiden illustreras genom skriftsättet, eller att det skulle vara makten som väglett oss att ha en till viss del linjär uppfattning om den, havandes nog ej så mycket att skaffa med verkligheten, förutom att det är naturens gång, som sker i ett kretslopp.

Men hon, sociologen, var inte helt fel ute då den mäktiga egyptiska guden Thot, son till Ra eller Set, var gudom både för skriften samt för tiden, men man trodde ju att vetenskapen kommit längre än så, han avbildades ock som en babian.

Tiden kanske inte går framåt, tiden kanske icke rullar, det kanske bara ärom vi som så tror för att allt runtomkring oss rullar og går framåt, vi själva ärom kvar på samma plats där vi varom, där vi föddes, homo sapiens sapiens, fångade i illusionernas värld, inuti oss.

~