Mein Kempf - la reel kara de Hitler

es uno de los mas populares livros

es un best seller en el mundo arabo

partikularamente,
duspues de la Segunda İntifada

~

Complex Ginzburg-Landau Reaction-Diffusion

~

Ghettaiolo

halangalài

halangalài

che bruti tempi

zé questi mai

hài a alài

hài adonài

O hebreorum gentibus

su prest avrì su prest

da hom da be cha trag zo l’us

oth zorochot

aslach muflach

iochut  zorochot

calamala balachot

chi vol esser judi

quanto allo fatto mio

li altri jochodimmi

ne fo davàrre

ahlàr lo bassarre

tra lo ghetto e mercato

li goìm non ma gazzagà

il hasèr é ma gadòl famiglia

hamaià

che d’lassù al nàina tut

bell nashìm, o bell nashìm

ma cohavìm, Hadòlia

hè hè

~

Tevinà

tovà la benà

tovà la tevinà

~

+ Tu est Divina

The promise

I will fulfill every

of Your innerly wish

love every of

Your bodily inch

lick each part

of Your heavenily skin

and taste the salt

of Your sacral sole

while I shine fulfilled

in my inflowered mind

~

+ Tu est Divina

Livsnäringen

våran totala trogenhet du äger

våran sensualitet är din

våra sinnen tänker Dig

din njutning är himmelsfri

molnens eufori

man är Dig besmält

~

+ Tu est Divina

Lagen

dina’ de-malkhuta’ dina’

- Babyloniska Talmud, Nedarim 28a

~

Fatwa

Du skall inga andra Gudinnor hava jämte mig

~

Specialkunskaper i jiddisch

waybertaytsh

‘kvinnojiddisch’

ett feministlingvistiskt outforskat område

något att hugga tag i, mun mot mun?

~

Judinnans önskan är min lag

inför vad som än är,

din önskan är min lag

din cells vilja är sakral

~

+ Tu est Divina

Euforiska du

vartenda viljeyttring, önskan

vartenda lilla cell i din kropp

skall tillfredsställas på bästa möjliga vis

det får så ej finnas några gränser, hinder

din entitet är fri, utom rum

~

+ Tu est Divina

Jewish Semitic Beauty

~

+ Tu est Divina

Under judegudinnas makt

under gudinnans domvärjo

drunknar jag i min trånandes åtrå

med euforiskt sinne, dimmiga ögon

hägras jag inför allt du begär

inför vad som än är,

din önskan är min lag

din cells vilja är sakral

jag är mer än gärna, din slav

~

+ Tu est Divina, Postmodernisme premillénaire

Kvinnans tillfredsställelse

Monogami tråkar ut mig någonting så fruktansvärt. Jag föredrar när en kvinna har flera män

Carla Bruni

det är bara till att hålla med henne, en kvinna behöver stimuleras fullt ut, med variation och åtrå, kärlek och smek, från flera håll

om hon inte får mannens fulla kärlek och åtrå så tröttnar hon snart og kan med god grund ifrågasätta hans intentioner

hennes komplexivitet är grunden, många delar måste henne tillfalla, till centrum må vi alla fokusera

när hennes tristess motarbetats och hennes föredragning tillgodosetts framkommer en mer tillfredsställd skapelse som med glädje och ljus oss alla belyser

vad hon än vill

för våran allas skull

ge henne allt

~

+ Tu est Divina

och ändå hyllades de som judarnas befriare

i USA var det ända in på 1940-talet
inte straffbelagt om man hade ihjäl en indian

~

Ladino, jiddisch och byzantojudar - Judarnas historia och fördelning i Turkiet

Det geografiska området som utgör dagens Turkiet har innehaft judiska befolkningselement sedan romersk tid, och genom och från denna tid har man hunnit med olika judiska befolkningselement med olika bakgrund och språk.

Ladino

När man idag talar om judar i Turkiet så är det främst ladinerna man avser, som talar ladino, eller dzhudezmiska, som ju är ett -iberoromanskt språk utvecklat ur medeltida kastilianska. Sefarderna förvisades från Spanien 1492 och fick en fristad i Turkiet. Dessa sefarder finns förutöver i Turkiet även historiskt i Sarajevo, Hellas, Nordafrika, Frankrike, Italien samt Bulgarien och när det gäller de östmedelhavska och balkanska områdena så kan de sägas vara en kvarleva efter det Osmanska riket - i alla dessa länder finns det ytterst få kvar i livet där många försvunnit antingen genom andra europakriget under 1900-talet eller genom migration till Israel där en aktiv hebreisk homogenisering är i skeende.

En mer vid syn på begreppet sefarder inkluderar i princip alla judar som bor i de romanska länderna och i Nordafrika, på Balkan, i Mellanöstern och i Fjärran östern, exklusive de som är jiddischtalande. I Hellas fanns det i Saloniki omkring 60 000 sefarder före kriget hvilka dock deporterades eller massakrerades av de nazistiska bödlarna, 86 % av judarna i Grekland fick sätta livet till, även i Sarajevo fanns en livaktig sefardisk koloni före inbördeskriget där.

Språket ladino är snart borta, men de sefarder som tagit sig till USA, främst New York, och Israel har gjort så att grupperingen är livaktig och man beräknade 1984 att världsjudenomen till 20 % bestod av sefarder, i just Israel är de dessutom i majoritet, hvilket till stora delar har sin grund i den massiva judiska invandring som skett från Mellanöstern och Nordafrika. Grupperingen sefarder skall ehuru ej sammanblandas med språket ladino, då till exempel sefardiska judar från Iran inte alls talar ladino utan snarare judeopersiska.

Det finns de som menar att denna judeokastilianska egentligen är judeoarabiska, eller yahudiska som det också benämns, eller judeoberbiska, som relexifierats så att det ser ut som om språket har sitt ursprung i den romanska gruppen, men språket har sin egentliga hemvist i Nordafrika. Man menar då att språket inte kastilianiserats förrän precis före 1492 och att kastiliseringen dessutom fortsatt även efter immigrationen till bl.a. östra Medelhavsområdet. En  relexifiering innebär ju att lexikalia utbytts emedans fonologi och grammatik i det mesta bibehålls. Man menar att de sefardiska judarna härstammar från arabisk- och berberspråkiga judar som invandrat samtidigt som den islamska expansionen skedde i området under 700-talet, plus konvertiter och redan på halvön befintliga judiska element som inkorporerats. En romanisering skall enligt tesen tagits vid under 1000-talet, judeoberbiskan anses här dessutom redan vara arabiserad, och sedan ha fortsatt intill 1500-talet då språket tappat det mesta av sin arabiska karaktär. Teorin ter sig dock sannolik om man lägger in att spanjolskan utvecklades allt mer bort från övrig kastiljanska efter att den inträtt i det Osmanska väldet, detta p.g.a. att språken där isolerades från direkta kontakter med den iberiska halvön och istället fick in en del från hebreiska, italienska, grekiska och under främst 1800-talet moderna ord från franskan, och sedan givetvis även en del från turkiskan emedans man bibehållit en del arkaiska iberiska element som gått förlorat i modersmålet. Detta motsäger naturligtvis tesen om att iberoromanskan kastiliserats än mer efter flykten från Spanien.

Iberoromanska judar kom först till de ottomanska områdena efter de spanska massakrarna 1391, de åtföljdes sedan av franska judar som invandrade till området efter att de blivit utslängda från Frankrike 1394, efternamn som ‘Zarfati’ och ‘Fransez’ är resultat av detta. De ottomanska områdena har sedan även påfyllts av judar från Bayern, från Östeuropa och från Italien, men de flesta av dessa har kommit till Balkan och inte till det geografiska område som vi idag anser vara Turkiet. Framtills 1492 bestod judeenheten i dagens Turkiet främst av hellenisktalande judar och, i Sydanatolien, judeoaraber. Sultanatet hade 1492 endast positiva erfarenheter av judisk närvaro och hade under åratal nyttjat judeohellener i Istanbul och annorstädes för skatteupptagning och annan offentlig administration, dessutom var de duktiga på handel och affärer hvilket gynnade samhället som helhet och med grund i detta är det inte svårbegripligt att sultanen direkt uppmanade judar att flytta till hans rike efter att han fått vetskap om de spanska barbariska judeförföljelserna.

Invandringen utav iberojudarna gick i princip i trenne förlängda invandringsvågor, den första kom således efter massakrarna 1391, emedans den andra påstartades 1492 med Spaniens utvisning av judar vilket påbörjade en invandring till Osmanska riket, men ofta med en fördröjning på några år då en hel del gjorde olika mellanstopp i olika länder, speciellt i Italien; den tredje invandringsvågen startade efter Portugals antijudiska politik 1497 varvid en hel del så kallade marraner ankom till Turkiet och övriga områden under osmansk domvärjo. Denna invandringsvåg var än längre pågående och fortsatte framtills 1600-talet, ofta med omvägar i andra länder, t.ex. Nederländerna.

Det viktigaste judiska centrat i det Ottomanska riket var ehuru ej inom dagens turkiska gränser utan i Salonika som inte bara var ett av Osmaniens viktigaste judecentra, utan även ett av världens främsta. Judarna spred sig naturligtvis ut över hela det Ottomanska riket och Sarajevo, Belgrad, Sofia, Valona, Skopje, Bitola, Ragusa och Split är bara några av Balkans städer som i princip fick sina judesamhällen från detta håll och även Gaza och Jerusalem fick en del inflyttningar via osmanerna. Antalet judar som flyttade till Osmanien efter 1492 och hur stor kommunitet som fanns inom sultanatet är svårt att sia om, men man räknar att runt 60 000 judar flyttade till landet efter det ödesdigra året 1492 och att antalet judar vid slutet av 1500-talet låg någonstans emellan 50 000-150 000, där man antagligen skall lägga störst vikt vid det senare talet, vilket även gör imperiets judeantal till en av de största judekoncentrationerna i Europa. Vid antalsberäkningen skall även tilläggas att det låg i judarnas intressen att beräkna sitt eget antal så lågt som möjligt, då skatteupptagningen som las på judarna var anpassad utefter hur många judarna var och ju fler judar desto mer skatter.

Iberojudarna skapade sig i alla fall en hegemonisk ställning i det Osmanska riket gentemot de andra judebefolkningarna som allteftersom tiden gick inkorporerades i den judeospanjolska kulturen och språket, iberojudarna själva höll sig oftast inom gruppen och lärde sig bara sällan turkiska. Det var inte bara deras antal som låg till grund för detta, hvilket man vet då judeohellenerna var i majoritet på ett flertal, om inte de flesta, ställen, utan det var snarare så att de fick övertaget både inom kultur såsom ekonomi genom att de hade väldigt många aktiva rabbier och långtgående internationella kontakter vilket gav ett sådant resultat. Toleransen i Osmanien lade osså grunden till att ett djupare tänkande kunde tas vid både inom filosofiska, men främst religiösa, spörsmål och en del akademier skapades. Flertalet tänkare tog med sig sina privata bibliotek från Iberiska halvön, och det är givetvis även delvis på grund utav detta som en hel del litteratur finns skrivet på detta udda kastiljanska språk, även om givetvis en stor del av skrifterna hade hebreiskan som huvudmål.

Redan 1493 skapades det första hebräiska tryckeriet i Fstanbul och det var dessutom det första tryckeriet överhuvudtaget i det Ottomanska riket. Man skrev ehuru främst på hebreiska, men 1510 trycktes en bok i Fstanbul som klart definieras som judeospansk, den är titulerad Dinim de Shekita y Bedika handlandes bl.a. om rituell slakt. Moseböckerna översattes 1547 och transkriberades 1553 till latinsk skrift varvid målgruppen rejudiserade marraner kunde nås. Böcker om etik och Kostantinopel åtföljde, men den stora massan av ladinsk litteratur kom inte förrän under 1700-talet och sedan framöver till 1930-talet, bl.a. finns Molière och Shakespeare översatta.

Termen ‘ladino’ härrör förresten från dessa tryckta medium där man oftast på titelsidan redan identifierade boken som enladinar, hvilket betydde att man översatt oftast en sakral hebreisk skrift till latin, d.v.s. deras form av kastiljanska. Senare tiders böcker definierade således språket som boken var skriven på som ladino, men utan att egentligen ha översatt innehållet från hebreiska.

Tiderna ändrades ehuru i och med det osmanska sultanatets fall och det moderna Turkiets nationella skapelse som gjorde allt som stod i statens makt för att turkifiera landet och dess befolkning. Värst drabbades givetvis armenierna som bragts om livet, kurderna har fått genomleva decennier av förtryck emedans grekerna blev förvisade, detta satte även till stor del stopp för judeohellenerna. 1927 beräknas det dock ha funnits runt 82 000 judar i Turkiet varav de flesta var boende i Istanbul, Izmir og Edirne, men de fick ständeligen genomleva både ekonomiskt, politiskt och kulturellt förtryck och etatistiska enhetssträvanden. Bl.a. begärde man fr.o.m. 1915 att alla skolor, d.v.s. även privata, skulle lära ut det turkiska språket och att historia och geografi skulle undervisas på turkiska av turkar, d.v.s. muslimska turkar, och ett decennium senare pålades alla judiska grundskolor att nyttja turkiska som undervisningsspråk. Under 1930-talat kampanjerades det häftigt att det enda legitima språket i Turkiet var turkiska och man såg judarna som gäster i landet och att de som gäster skulle visa respekt och därmed assimilera sig oavkortat. De sekulära propåerna som den nya turkiska staten framlade undergrävde även själva raison d’être för de judiska skolorna och det hebreiska språkets utlärning och under 1950-talet försvann de sista judiska elementen inom skolväsendet och turkofonin spred sig inom judeenheten. Förtrycket berörde givetvis inte endast skolväsendet utan hela statsväsendet och hela det resterande samhället, t.ex. så avskedades alla icke-muslimska statstjänstemänn 1923-24 i denna konfessionslösa stat och 1934 förbjöds sådana personer som ej hade turkiska som modersmål att formera en grupp och de fick heller ej överstiga 10 % någon gång någonstans. Antisemitiska ställningstaganden spred sig bland den turkiska befolkningen, och en del av agitatorerna var klart influerade från nationalsocialistiskt håll, ett antal pogromer skedde i olika städer i främst östra Thrakien.

I Turkiet så är det idag högst 8000 som talar ladino, men antalet turkisktalande judar är antagligen långt fler och emellan 18-26 000 definieras ofta som judar, som främst bebor Fstanbul/Thrakien. Hela 80 % av turkjudarna bor i Fstanbul som är högsäte för Hakham Bashi, chefsrabbin, ytterligare 10 % bor i Izmir, emedans resten är fördelade över landet. 95 % av de turkiska judarna beräknas vara sefarder.

En månadstidning på ladino utges i Fstanbul, men de främsta prenumeranterna är dock universitetsbibliotek i USA och Israel. Spanjolskan har ju funnits i skrift åtminstone sedan 1510 och en rik litteratur finns på språket, men dagens skriftliga produktion vittnar snarare om att musten runnit igenom Bosporen för att aldrig mera återkomma. Någon regelrätt förföljelse skedde inte mot judarna under det andra europakriget under nittonhundratalet men en ekonomisk diskriminering togs vid, hvilket lett till att de allra flesta flyttat därifrån, t.ex. emellan 1948 och 1955 emigrerade 37 000 turkiska judar till Israel och åren före detta hade ytterligare några tiotusental judar valt att emigrera till det heliga landet.

Av ladinotalare i övriga världen så räknar man att det finns några stycken i Hellas, några rester i Balkan och en del i Marocko och cirka 100 000 i Israel, hvilka dock assimileras i snabb takt i den grad äldre generationer dör bort och nya hebreiska kommer vid, även om det fortfarande finns några judeokastiljanska enklaver i Israel. Även om så är fallet så kan man räkna med att de runt 20 000 sefarder som finns i Turkiet utgör den största sefardiska enklaven från den gamla iberojudiska kulturen och man får hoppas att ansträngningar görs så att detta iberoromanska språk kan fortleva inom Turkiets gränser, för i det förlovade landet går språket alltsomoftast förlorat på grund utav den hebräiseringsprocess som försegås där.

Innan vi lämnar ladinotalarna så kan man nämna att det även finns ett annat romanskt tungomål i liv i Turkiet, det till det östromerskt tillhöriga aromuniska talas av ett okänt antal människor i Turkiet, och för övrigt även nere i Libanon. Ett av Balkans glömda språk.

Jiddisch

Förutöver detta romanskjudiska språk så tog även Turkiet emot judiska intellektuella från Tyskland under 1930-talet, hvilka således ökade på språkbefintligheten i Turkiet med det -germansk-västgermansk-högtyska språket jiddisch. Faktumet att Turkiet mottog några få judar från Nazitysklands härjningar har föga med solidaritet att göra, utan de man gav inresetillstånd var snarare sådana som man fann nyttiga att få in i landet, d.v.s. intellektuella, läkare samt forskare, emedans flyktingar nekades inresa och ibland även bortmotades vid gränsen. Inte helt olikt som vissa länder gör idag när man hävdar att man tar emot flyktingar.

Man tillät dock strax över 13 000 judar att nyttja Turkiet som transitland för immigration till Palestina under krigsåren, hvilket inte bör förglömmas.

Ashkenaziska judar fanns även tidigare inom landets gränser, speciellt när det Osmanska imperiet var i funktion, men dessa assimilerades alltsomoftast in i det judeoiberiska judesamhället, detta är för övrigt även fallet med de tillikt italoromanska judeovenezianska samhällena som skapats i Fstanbul och i andra handelscentra på Balkan och i Mindre Asien.

Romersk-Byzantiska judeohellener

Det fanns även en äldre judisk befolkning innan dess, denna härstammade ifrån det Romerska riket, men kvarblev under det Byzantiska riket hvilket ju hade en större geografisk spridning än vad dagens Turkiet har, även denna befolkning kan av liturgiska skäl ingå i den sefardiska benämning som ovan påpekades. Man räknar ofta med att de områden som låg under Bysans efter den arabiska erövringen var uppe i ett antal av omkring 100 000 och de stora judecentrerna låg i Frygien i de centralare delarna av Anatolien, i princip alla städer som låg längs Mindre Asiens medelhavskust och i Konstantinopel och givetvis i de grekiska städerna och på t.ex. Rhodos och Cypern innehavde judiska befolkningselement.

Det legala skyddet av judarna som man ärvde från Romarriket fortblev även åtminstone till en början, men under 600-talet och framåt så fick de byzantiska judarna lida pin för allt möjligt och en större hysteri mot dem började med att Heraklius fått för sig att Jerusalems judar hjälpt perserna och när Jerusalem åter var i Bysans händer 630 så utvisades alla judar, exklusive de som mördades, och två år senare så avkrävde han att alla Bysans judar skulle konvertera. Några tidigare antijudiska händelser åtfinns dock även i historien, t.ex. 547 så massakrerades judar och samariter vid Caesarea, 592 utvisades judarna från Antioch och flera förföljelser skedde i andra syriska städer och spred sig även upp till Mindre Asien. Det nya med händelserna kring 630 var att judarnas formella status för första gången beskärdes, alla skulle konverteras så att inga judar mera skulu finnas. Lyckligtvis gjordes bara sporadiska försök att implementera politiken och det judiska samhället i Konstantinopel påverkades så vitt man vet inte särledes.

När Konstantinopel övergick till att folkligt heta Fstanbul så påbörjades en mer judetolerant policy, då det numera var muslimer som styrde riket. En hel del av judarna, men även en hel del muslimer, blev ack tvångsflyttade till huvudstaden i syfte att repopularisera staden efter att en ett stort antal greker lämnat staden efter turkarnas övertagelse. Väl i staden så togs dock judarna väl omhand och de blev ofta viktiga spelbrickor inom den statliga administrationen, inte minst inom skattemyndigheten.

Den mot judarna välvilliga policyn gjorde även så att man uppmuntrade iberojudisk invandring som ovan förtäljdes, hvilket i förlängningen innebar att spanjakerna blev i sådant antal att judeohellenerna befann sig i minoritetsposition, inte endast inom hela samhället utan även inom det judiska subsamhället. Judeokastiliseringen skedde gradvis men slutade med total integrering, förutom för vissa få isolata judeohellenska centra såsom Ioannina i Epirus, Arta och Korfu som ju låg utanför imperiet. Den judeohellenska integrationen i Fstanbul kan dock ej förklaras med ladinsk majoritet, då de inte ens 1623 innehade en sådan position utan snarare med ladinsk hegemonitet, hvilken grundades på att iberojudarna hade långtgående internationella kontakter, hvilket ledde till att karriärsvägarna inom handeln utestängde i många fall många andra grupper samtidigt som dessa iberiska sefarder hade långt flera rabbier som givetvis var aktiva kulturbärare och spridare. De karaiter som fanns i riket påverkades ej nämnvärt av denna hegemonimakt.

De allra flesta av Byzantiums judar, åtminstone de i Mindre Asien, talade ett judeo-hellenskt språk som även kallas yevaniska, språket ligger inte så långt bort från vanlig grekiska. Den långsiktiga assimileringen har lett till att de något tiotal yevanerna som är i livet idag lever i Israel eller USA, och där assimileras de snabbt.

Judeohellenerna, som även går under namnet romanioter, tenderade att följa Talmud jerushalmi istället för den babyloniska, samt utvecklade sin egna Minhag. 1600-talets Sabbatai Zevi härstammade från romanioterna i Patras men skapade i Smyrna den sabbateanska rörelsen, ofta i Turkiet benämnd dönmeh, där Zevi utnämns som Messias och rörelsen fortlever än idag och tros ha flera hundratusen undergroundföljare i Turkiet, samt främst i Kalifornien, ofta nämns dessa som kryptojudar men erkänns inte utav judiska auktoriteter som judiska.

En spillra av en av världens äldsta kvarvarande exodus.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål

Kvinnan är

hon är livet, dess skapelse, samt tillblivelse

hon är livet, dess upprinnelse, og fortblivning

hon är essensen av hela skapelsen,

både biologiska som universala

hon är biologin, hon är kroppen, hon är själen

hon är paradiset, hon är livet, hon är alltet

hon är alltet i dess fulla behag, hon är livskraften

hon är

~

+ Tu est Divina

För att bli

för att bli protestantiskt kristen, i den svenska kyrkan, behöver man gå igenom några dopsamtal samt tillbördigt förhör med en präst för att förklara varför du önskar gå in i svenska kyrkan, sedan därefter, om man passerar prästen, får man döpas in i en församling

för att bli accepterad som katolik så skall man få undervisning samt själavård under ett års tid, lett av en präst, bikta sig och läsa trosbekännelsen under en mässa, samt ta emot nattvarden

för att bli jude måste man studera under ett år, om man är man så måste man sedan omskäras, tre lärda män förhör dig och man får sedan ta det rituella badet

inom islam, den religion som andra säger är mer förtryckande än andra, behöver man inte alls underkasta sig någon mellanhand emellan dig o den gud man erkänner, man upprepar bara trosbekännelsen för sig själv, sedan är man muslim

att bli den man är

utan andras dömanden

männska, utan Gud

~

Salve Regina

~

Universal eyes

deep in Your eyes

I see the black enigma where no one lies

the universe of heaven longe inside

the soul of You, in no divide

the Goddess of clear day

I will not, ever, other say

~

+ Tu est Divina

Cappella Lando

Tempelsakralt rum

be en bön med Landoman

Ave Maria

~

+ Tu est Divina

Aktuell Rapport: Sex över gränserna

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Hitlers vinst

koncentrationslägret Levanten

~

+ Postmodernisme premillénaire, Europas tungomål, Censur

שרון עזריה - בראשית

~

Kvinnan

alltets skapelse
däri ljusets bringande

~

Gaēsuš

Aməśa maśiia

x^vəng puθro

Ahū, juyō aŋhuš

Gaēsuš!

~

Svarta stjärnor

via din svarta vackra blick

gnistrande opaliska vy

man till universums allt kunde vandra

~

Påskiku

gulglada påsk stundar

firas så glatt med skål

Jesus så fint upphängd

~

Så π-aktig

Du, det visaste som finns

du, min ledstjärna i livet

som jag vill låtas ledas till

som den universums stjärna du är

jag vill för evigt

belysas av

dig

så πaktig

så universal

så oändlig

likt min kärlek till dig

utan ändo

~

En extra ros till den judeoturinesiska nya franska presidentfrun

- Monogami tråkar ut mig någonting så fruktansvärt. Jag föredrar när en kvinna har flera män

Carla Bruni

~

+ Erotica

HelgonNazisten Ingmar Bergman - Antisemitism

spaltmetrar med hyllningar skrevs vid hans avdagning

överallt, i många tidningar

men på få ställen verkade det nämnas

att han med sina egna ord sade sig älska Hitler

samt att denna sympatisering höll i sig ett decennium

1936-1946, att han uppfattade bildbevisen

från förintelselägren som propaganda

han själv erkände detta öppet o klart

hedersamt o bra

men ändå döljer hyllningsskribenterna

denna självproklamerande sanning

ohedersamt o obra

varför, kan man fråga sig

ligger fördunkelhetsivren så djupt i dessa svenskars kynne

eller tror man alltid att allt är svart eller vitt

klarar man inte av att tankemässigt processera fakta?

eller är man bara extremt okunnig, om det man säger sig hylla?

han som bygger hyllor, angrips dock i träskallelagret,

fast gällande Ingvar vet man nog inte heller särledes mycket

sak samma där

~

Rastafari af Saba – Kebra Nagast

nu kan rastafarier från ön Saba

med toponym från ordet för sko

åter så beträda palatset av dronningen av Saba

pussa hennes fossingar

fly från sitt Hell’s Gate, Zions Hill

samt hoppas på att Salomons kungen av kungar

nəgusä nägäst, så återinställs i Sabas land

Haile Selassie

~

Khazarerna og Karaimerna

Khazarkaghanatet i västra Eurasien var ett storvuxet riket omfattande alla möjliga folk, bland annat allmänturkar, oghurer, iranier, uralier i ett område från mittvolgska området till norra Kaukasus och från Kiew till den khwarezminska öknen.

De dåtida starka arabiska influenserna var inte starka nog och några decennier efter att de år 737 begärt att Khazarriket skulle övergå till islam, så övergick den härskande eliten till judendomen istället, men detta hade ingen skönjbar konsekvens på den statliga strukturen eller den politiska kulturen. Kaghanen blev ehuru allteftersom helt sakraliserad och de vardagliga spörsmålen fick således överlåtas till en subkaghan, kallad qaγan-beg, šad eller yilig.

Riket föll sedan anno 965 genom rusernas, som var allierade med västoghuzerna, försorg. Stäpperna besattes givetvis av nya folk, bland annat pechenegerna som ofta hamnade i krig med ruserna, vilka också besegrade dem 1036, vilket ledde till att de red vidare till Donauregionen och Balkan; denna utgång blev år 1060 även gällande för västoghuzerna.

Vissa menar att dagens karaiter härrör från khazarerna och det khazanska khanatets elit som omkring år 800 konverterade till judendomen, detta gör att den eventuellt nyligen återfunna huvudstaden är politisk hotstoff, för den folkspillra det berör. Karaiterna är boende i några få länder där vi till en början kan belysa vårt naboland Litauen.

Karaimerna i Litauen är främst boende i Trakai och då speciellt på Karaimu Gatve, på vilkens sträde de flesta husen är av trä och målade i grönt och gult samt havandes tre fönster vettandes mot gadan. Att det just skulle vara tränne fönster beror på att detta symboliserade rikedom emedans fyra ansågs vara snobberi. Till Litauen kom de efter att den polsk-litauiske kungen Vytautas Magnus 1397 tog med sig 380 qarajiska familjer till den dåtida huvudstaden Trakai där de blev positionerade för att bevaka fursteborgen, till vilken man endast kunde ta sig via en bro från den stadsdel som de nyanlända karaiterna fick som sin egen. Till en början arbetade de således som slottsvakter, men för att locka dem till att bli fast bosatta utökades deras friheter 1441 varvid de alltmer kom att sysselsätta sig inom allehanda vanliga sysselsättningar för tiden och de utgjorde då en medelklass.

Karaimernas överhuvud tituleras vaitas som var vald inom gruppen och fungerade som en ‘statschef’ samt var karaimernas officiella representant i kontakterna med de polsk-litauiska kungarna. Den erhållna stadsrättsfriheten bibehöll karaiterna framtills Polens tredje delning i slutet av 1700-talet då de kom att inkorporeras i det ryska riket. Man räknar då att runt hälften av stadens invånare var karaimer, men de erkändes inte som sådana direkt utan sammanfogades med de krimtatariska befolkningselementen som dessutom var muslimer.

1863 fick de ehuru ställning som en egen religiös minoritet med rätt att ha en egen överstepräst, hakhan, verksam i det ryska rikets västra provinser. När kriget under 1910-talet drog fram evakuerades karaimerna till ryska städer runtomkring i riket, men framförallt till Krim. 1920 fick de så rätt att återvända, men blev då uppdelade i tvenne olika länder då Trakai nu överförts till polsk domvärjo.

Under denna uppsplittrande tid fick ändock kulturen ett uppsving och en tidskrift, Karai Avazy, ‘Karajiernas röst’, publicerades, liksom ett historisk-litterärt magasin, Mysl Karaimska, ‘Den karaimska tanken’. P.g.a. karaimernas möjliga khazariska koppling menade naziteoretikerna att de ej skulle utsättas för nazisternas kampanj som ju gick ut på att förinta alla av judiskt blod. Återkommer smått till detta senare. Trakai tillföll hursomhelst Litauen efter det antijudiska krigets slut och de var även förkämpar för att man skulle få oberoende från det socialistiska Sovjetunionen.

1988 bildades ‘Det litauiska karaimiska kultursällskapet’ och en diktbok sammanställdes samtidigt som en bönebok på språket publicerades. 1992 erhöll karaimerna en särskild rättsställning som en religiös minoritet. Trakai har kommit att bli ett centrum för karaimernas kulturella existens och 1989 träffades representanter för de små karaitiska samfunden som finns utspridda i Polen, Ukraïna, Ryssland och vidare kontakter har även skapats med samfund i Israel, Turkiet och USA, men det finns en diskrepens emellan traditionerna. Emedans de östeuropeiska karaiterna ser sig som oberoende gentemot judendomen betraktar de övriga sig som just, karaimiska judar.

1997 firades sexhundraårsjubileum för karaimernas ankomst till Trakai och i samband med detta gjordes en befolkningsstudie på karaimerna varvid dystra faktum framkoms, 82 % av de 257 framförda karaiterna angav karaimska som sitt modersmål, men bara 31 procent kunde tala språket och endast 13 procent sade sig använda det i både muntlig såsom skriftlig form. Av ungdomarna under sexton år var det bara tre styckna som kunde tala på språket. Det positiva är dock att karaimerna är stolta och medvetna om sin etniska identitet samtidigt som de har en hög bildningsnivå. Runt 11 procnt utav den liatuiska befolkningen har en högre utbildning i bagaget emedans samma siffror för karaimerna är det fyrdubbla, och runt 66 procent utav karaiterna innehade en ledande position inom förvaltningen.

Språket, karaimska, tillhör den kiptjakiska grenen av turkspråken och talades ursprungligen på Krim innan det i tidig tid flyttades till Troki och några få andra ställen i Litauen, språket finns ehuru även representerat i Polen. Några få samhällen kan existera nära Evpatoriya där man talar krimkaraimska, men annars finns karaimer i och omkring flera sydvästukrainska städer där man istället talar sydkaraimska. Karaiterna själva benämner sig förövrigt som qaray.

Språket är nästan utdött, men har kanske totalt omkring 500 etniska medlemmar och nästan alla av dessa bor i Litauen, det etniska antalet kan dock uppgå till 1500 totalt - vissa beräkningar gör gällande att det finns 6 talare kvar i Ukraïna.

De ovan utvandrade under medeltiden från Svartahavsområdet och de kvarvarande fortsatte sina liv framtills andra Europakriget. De har under hela sin krimska historia levt ett undanskymt liv på långt avstånd från sina kristna och muslimska grannar och hade främst sina samhällen långt upp i bergen, en historiker konstaterade blasamt att emellan århundradena 1200 och 1900 hände nästan ingenting.

Språket är intressant ur typologisk synvinkel då det erhållit stora influenser från slaviskt håll, men givetvis har man även en hel del hebreiska inlån, exempelvis adonaj ‘gud’, guf ‘kropp’ ock sem ‘namn’. Karaimernas anfädrer benämns ofta karaiter, karéer eller bene miqra, ‘karaim’ är även den hebreiska pluralisen av ‘karai’.

Qarayerna är från början av 700-talet och framåt en samlande benämning för judiska sekter som dock ej har speciellt mycket gemensamt bortsett från det faktum att de avvisar den muntliga Tora, d.v.s. den rabbinska traditionen, och istället la särskild vigt vid bibeltexten då de anser att Talmuden är ogudaktig och syndig. Karaimska skrevs mycket riktigt från början med hebreisk skrift och till exempelv bene miqra betyder just ‘skriftens barn’ emedans karaim kommer från hebreiskans qeraim, ‘bibelläsare’.

Skriftspråket nyttjas nu nästan enbart inom liturgin, den liturgi som skrivs skrivs då med det hebreiska alfabetet emedans den lilla skriftproduktion som sker inom det sekulära området istället skrivs med det kyrilliska eller det latinska alfabetet.

Intressant äro dessutom att tyska nazibyråkrater undantog karaimerna ifrån den ‘der Endlösungen’, då rasbyråkraterna inte ansåg att dessa var riktiga judar utan att de bara var omvända khazarer; ssaren Otto Ohlendorf som befann sig på Krim hade dock inte samma åsikt och förintade därvid nästan alla av dem. Den khazariska kopplingen kan således ha fog för sig, då en tes, som sagt, går ut på att karaiterna härstammar från det Khazanska khanatets elit som omkring år 800 konverterade till judaismen, men vissa ser denna tes som rent och skärt nonsens. Ohlendorf var en av dem.

~

+ Europas tungomål